Kritiken av SD byggd på grumligt resonemang

Åh, vad hemskt, nu är Sverige ett land bland andra i Europa, med ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Detta är ett vanligt utrop i de etablerade medierna i dessa dagar. Men det är något som klingar både ihåligt och paradoxalt i detta påstående. Varför skulle Sverige vara annorlunda (läs bättre, mer tolerant och finare) än Danmark, Holland, Österrike eller Italien? I själva verket säger ”anitrasisterna” samma sak som Sverigedemokraterna: Sverige är unikt och måste skyddas mot den hemska och primitiva omvärlden. Svenskarna är bättre än andra, kanske en utvald ras rentutav? Ett rasistiskt argument således.

Eller handlar det om något annat, miljön? Det är alltid enkelt att vara tolerant på avstånd, som i Stockholms innerstad eller i någon skyddad villaförort. Det var enkelt att vara tolerant under välfärdsåren med bibehållen infrastruktur, högkonjunktur och försprång på grund av neutraliteten under andra världskriget. Andra världskriget, ja. Hur kom det sig att svenskarna inte stod upp mot ”ondskan” då? Tvärtom samarbetade vi med Tyskland och lät dem köra transittrafik genom Sverige med trupper och materiel. Aha! Kanske handlar den självpåtagna helgonrollen om skuld för att vi svek den gången, en i huvudsak socialdemokratisk självbild av det perfekta samhället, vilket som bekant krackelerat betänkligt de senaste decennierna, vilket universitetslektor Lennart Berntson skrev i SvD (../9) Henrik Berggren menar i sin Palmebiografi att internationalismen i Sverige var ett sätt att rättfärdiga kampen när alla reformer var gjorda.

De båda sidorna i denne konflikt, SD och dessa antagonister, lever båda kvar i denna självbild av det goda trygga folkhemmet. Det som är avslöjande i reaktionerna är med vilken vrede de framförs, det handlar inte enbart om skillnader i åsikter, vilka man ju kan argumentera mot, utan om något annat, känslor. Eller snarare, inlärda känslor. Du ska tycka så här, för så tycker vi i Sverige. Så här har vi alltid gjort och gud nåde dig om du ifrågasätter. Kanske är det också  därför de etablerade partierna haft så svårt att ta debatten.

Kanske är det också denna likhet som kliar så obehagligt hos kritikerna, de ser något av sig själva i SD, något som rent psykologiskt sägs göda hat mot ”den Andre”.

Olof Lång

SvD