Världens ondska är alltid någon annans fel

Det slår mig när jag läser i Jordan B Petersons 12 livsregler att det som feminismen och ofta vänstern anklagar favoritfienden ”extremhögern” för att göra, det gör de själva: att världen är så dålig beror på X. Eller, som psykologen Peterson verkar mena: min värld är inte perfekt och det måste vara någons (X) fel!
X är som ni förstår utbytbar mot kapitalismen, patriarkatet eller mångkulturen/invandringen.

Här får man akta sig. Bästa receptet är väl en genuin osäkerhet över sin egen sanning, och gärna samtal med en meningsmotståndare. Men hur göra det i denna polariseringens tid? Hur göra det när meningsmotståndaren springer ut ur rummet under skrik och rop och okvädingsord?

Insinuant svammel av Sjölin

En märklig ocjh på något sätt manipulativ text, då den är argumenterande men skriven litterärt, alltså har någon sorts outtalda premiss och talar till de redan frälsta som bara sitter och nickar…

Det övertygar inte mig i alla fall. Jag är överlag positiv till Björklund och överlag kritisk till den okunskapsskola som sossarna och 68- vänstern gett Sverige. Men jag är inte upp över öronen i Björklund, och lyssnar gärna på vettig kritik. Men Sjölin tillhör inte den kategorin.

Mitt främsta försvar av Björklund brukar vara att han är den förste på 40 år som ser att det finns problem i svenska skolan och försöker göra något åt det, sen är är inte allt guld som han kommer med. Att önska vore ju en blocköverskridande långsiktig plan för svenska skolan. Men med vem skulle Björklund ha den diskussionen med? Sjöstedt? Baylan? Möjligtvis nåt språkrör, om det finns några vettiga. Fridolin är jag än så länge avvaktande till.

Nä, ni kritiker får allt komma med något saftigt om ni ska ha mage att gnälla på Björklund.

http://www.expressen.se/kultur/sjolin-din-skola-ar-ett-fuskjobb-janne/

Dansk poesi ett slag på käften – Yahya Hassan

Jo, det har hänt igen, åtminstone i min värld. Ännu en gång har en dansk poet ruskat om världen och verkligheten och säger något absolut livsnödvändigt – förra gången var det Michael Strunge, post-punkens poetiska underbarn(?) som på 80-talet följde tätt i Rimbauds fotspår, och även sa adjö till poesin, för att sedan ta livet av sig.
Nu är det Yahya Hassan, den sensationella poeten som skakar Danmark, omhuldad och hatad, en uppmärksamhet som Strunge bara kunnat drömma om. Men, jag känner samma angelägenhet – det här är på riktigt. Det här är någon som inte viker en tum, arrogant, jovisst, men han har täckning.
Själv har jag aldrig känt så för någon svensk levande poet. Dagerman, Bertil Malmberg, Lagerkvist kanske, och Göran Tunström. Annan svensk poesi är mest svammel. Visst det finns undantag som rör sig i närheten, men ändå långt ifrån: Jacques Werup, Tranströmer, Christine Falkenland.
Jag ser med spänning fram mot att läsa hans diktsamling, än så länge har jag bara sett honom på youtube.

Läs i SvD/kultur – ett par artiklar och en intervju.

Pussy Riot manipulatörer? Fortsatta funderingar om Ryssland

Vad gäller Ryssland, Putin och domen mot Pussy Riot är det kanske inte så svart-vitt som svenska medier vill göra gällande (i vanlig ordning). Det finns aspekter av Pussy Riot som inte är så trevliga eller ens försvarbara. Läs t ex denna skildring:

http://www.lifesitenews.com/news/western-media-concealing-facts-about-female-rock-bands-desecration-of-russi/

En ryskspråkig bekant tipsade om denna, och menade också att svensk och europeisk media svartmålar Putin, och att han bara försvarar Krims ryska befolkning. De på Majdan är ”terrorister” etc. Fan tro’t, men medievinkeln på Pussy Riot manar till eftertanke. Det är alldeles för lätt att luras av svensk media, som ju ofta har slagsida åt vänster.

Svensk naivitet om Ryssland – lyssna inte på experterna!

Återigen får man lära sig läxan – tänk själv. Jag har i flera år tänkt att Ryssland under Putin inte är att lita på. Under flera års tid har man förstärkt sig militärt, gjort truppförflyttningar närmare Europa och Sverige, slagit hårt mot oppositionella. I svensk politisk debatt har mycket lite hörts, och försvaret har bantats ytterligare. Någon sorts ögonöppnare var väl den ryska övningen över Gotland förra påsken.

Jag stötte på en man som jobbade inom försvaret för några år sedan och han bekräftade mina misstankar, själv var han mycket kritisk till svensk försvarspolitik – det enda parti som ville stärka försvaret var SD, sa han.

Nu börjar Sverige och Europa vakna.

Nedan några artiklar som tar upp detta ämne.

P S Hej ryska UD, kommer jag på någon lista nu?

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/fallet-ukraina-visar-vansterns-reflexer_3336336.svd

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/putin-ar-beredd-bade-till-kallt-och-hett-krig_3342992.svd

Dessutom Svd om amerikanske historikern Anne Appelbaum (9 mars), vilket jag inte hittat på nätet.

 

Argument mot könskvotering

Utmärkt argumentation mot könskvotering:

svd

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/exemplet-sahlin-visar-varfor-kvotering-ar-fel_8990498.svd

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/darfor-vill-jag-inte-krympas-till-ett-kon_8291886.svd

Upprop för rätten att vara förtryckt (hijabmanifestation)

Jaha, då var feministerna, tokvänstern och multikulturalisterna ute och cyklade igen. Sympatidemonstration för at bära hijab. Jag trodde att de var mot kvinnoförtryck. Det är som att säga: jag stöder din rätt att vilja leva kvar på medeltiden. Eller, jag stödjer din rätt att vilja vara förtryckt.

Jag har inte sett så många upprop för kvinnors rätt att prostituera sig, eller kvinnors rätt att stanna kvar med en man som slår dem. Den stora skillnaden på dessa exempel och hijab, är att (trodde aldrig jag skulle ta ordet i min mun, men here goes:) det är ett strukturellt förtryck. Det är alltså inte en enskild tok utan ett helt system som kallas Hederskultur.

I sin iver att vara politiskt korrekta och toleranta stöder dessa demonstranter alltså värderingar som går mot de mänskliga rättigheterna, och som vi i denna utbyggda form aldrig haft i Sverige, ätminstone inte sedan tidig medeltid.

Att det inte är rätt att attackera en person för hur den är klädd är ju en annan sak, eller en självklarhet.

Jag tycker personligen att alla har ett eget val och att alla har rätt att leva sina liv som de vill: som om det var medeltid, att prostituera sig, knarka eller vad fan du vill – så länge du inte skadar någon annan. Statens ingrepp i den personliga integriteten ska vara ringa. I princip alltså. Men det kan ju bli problematiskt att ingå i ett samhälle då. Extremister brukar också inse detta och köper då en gård nånstans i obygden där de kan hålla på med sina sekterier. Sociologen Aje Carlbom jämförde slöjklädseln med nunnor, vilka också tagit konsekvensen av sin avvikelse, och hängivenhet för Gud, och isolerar sig från resten av samhället.

Till skillnad från dessa förment toleranta människor som deltar i protesten anser jag att modernitet, individualism, frihet från allehanda förtryck, t ex i ett sekulärt samhälle, är bra grejor.

Olof Lång

Läs även: http://www.livochratt.se/hijabaktion-kritiseras-av-muslimska-kvinnor/

eller SR Tendens om invandrarnorska som kämpar mot slöjförtrycket: http://sverigesradio.se/sida/tabla.aspx?programid=132&date=2013-09-09

Upp till kamp mot normkritiken!

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/normkritik-ar-var-tids-lontagarfonder_7820698.svd

Kritiken av SD byggd på grumligt resonemang

Åh, vad hemskt, nu är Sverige ett land bland andra i Europa, med ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Detta är ett vanligt utrop i de etablerade medierna i dessa dagar. Men det är något som klingar både ihåligt och paradoxalt i detta påstående. Varför skulle Sverige vara annorlunda (läs bättre, mer tolerant och finare) än Danmark, Holland, Österrike eller Italien? I själva verket säger ”anitrasisterna” samma sak som Sverigedemokraterna: Sverige är unikt och måste skyddas mot den hemska och primitiva omvärlden. Svenskarna är bättre än andra, kanske en utvald ras rentutav? Ett rasistiskt argument således.

Eller handlar det om något annat, miljön? Det är alltid enkelt att vara tolerant på avstånd, som i Stockholms innerstad eller i någon skyddad villaförort. Det var enkelt att vara tolerant under välfärdsåren med bibehållen infrastruktur, högkonjunktur och försprång på grund av neutraliteten under andra världskriget. Andra världskriget, ja. Hur kom det sig att svenskarna inte stod upp mot ”ondskan” då? Tvärtom samarbetade vi med Tyskland och lät dem köra transittrafik genom Sverige med trupper och materiel. Aha! Kanske handlar den självpåtagna helgonrollen om skuld för att vi svek den gången, en i huvudsak socialdemokratisk självbild av det perfekta samhället, vilket som bekant krackelerat betänkligt de senaste decennierna, vilket universitetslektor Lennart Berntson skrev i SvD (../9) Henrik Berggren menar i sin Palmebiografi att internationalismen i Sverige var ett sätt att rättfärdiga kampen när alla reformer var gjorda.

De båda sidorna i denne konflikt, SD och dessa antagonister, lever båda kvar i denna självbild av det goda trygga folkhemmet. Det som är avslöjande i reaktionerna är med vilken vrede de framförs, det handlar inte enbart om skillnader i åsikter, vilka man ju kan argumentera mot, utan om något annat, känslor. Eller snarare, inlärda känslor. Du ska tycka så här, för så tycker vi i Sverige. Så här har vi alltid gjort och gud nåde dig om du ifrågasätter. Kanske är det också  därför de etablerade partierna haft så svårt att ta debatten.

Kanske är det också denna likhet som kliar så obehagligt hos kritikerna, de ser något av sig själva i SD, något som rent psykologiskt sägs göda hat mot ”den Andre”.

Olof Lång

SvD

Ta hand om dina barn! (Malin, hemmafru)

Heja Malin

Äntligen någon som vågar tänka kritiskt och stå upp mot ”Samhällets bästa” eller vad folkhemsideologerna kan tänkas ha sagt (Myrdalarna de främsta bovarna, antar jag, men Palme var nog också en påskyndare: ”vi ska inte socialisera samhället utan människorna”). Idag köper nästan alla föräldrar konceptet rakt av tycks det. ”Det är bra för barnen”, ”De behöver stimulans som de inte får hemma”. Är alla helt hjärntvättade? Framförallt när det gäller barn under 3 års ålder. (Läs bl a Anna Wahlgren! ”Barn socialiseras av andra barn”, och säger jag, främmande människor, naturvidrigt).

Jag undrar hur mycket pengar Malin sparar åt kommunen? Ett dagis får ca 6000 kr /barn (beroende på ålder). Det är allas våra skattepengar och Malin och hennes man får ingen del av de skattepengar de betalar in. Här är ju KD på helt rätt spår.

Befria barnen (uti alla stater…)! Ta tillbaka makten över ditt barn och ditt liv!

Olof Lång

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/malin-28-ar-ar-hemmafru_5241159.svd