Dansk poesi ett slag på käften – Yahya Hassan

Jo, det har hänt igen, åtminstone i min värld. Ännu en gång har en dansk poet ruskat om världen och verkligheten och säger något absolut livsnödvändigt – förra gången var det Michael Strunge, post-punkens poetiska underbarn(?) som på 80-talet följde tätt i Rimbauds fotspår, och även sa adjö till poesin, för att sedan ta livet av sig.
Nu är det Yahya Hassan, den sensationella poeten som skakar Danmark, omhuldad och hatad, en uppmärksamhet som Strunge bara kunnat drömma om. Men, jag känner samma angelägenhet – det här är på riktigt. Det här är någon som inte viker en tum, arrogant, jovisst, men han har täckning.
Själv har jag aldrig känt så för någon svensk levande poet. Dagerman, Bertil Malmberg, Lagerkvist kanske, och Göran Tunström. Annan svensk poesi är mest svammel. Visst det finns undantag som rör sig i närheten, men ändå långt ifrån: Jacques Werup, Tranströmer, Christine Falkenland.
Jag ser med spänning fram mot att läsa hans diktsamling, än så länge har jag bara sett honom på youtube.

Läs i SvD/kultur – ett par artiklar och en intervju.

Pussy Riot manipulatörer? Fortsatta funderingar om Ryssland

Vad gäller Ryssland, Putin och domen mot Pussy Riot är det kanske inte så svart-vitt som svenska medier vill göra gällande (i vanlig ordning). Det finns aspekter av Pussy Riot som inte är så trevliga eller ens försvarbara. Läs t ex denna skildring:

http://www.lifesitenews.com/news/western-media-concealing-facts-about-female-rock-bands-desecration-of-russi/

En ryskspråkig bekant tipsade om denna, och menade också att svensk och europeisk media svartmålar Putin, och att han bara försvarar Krims ryska befolkning. De på Majdan är ”terrorister” etc. Fan tro’t, men medievinkeln på Pussy Riot manar till eftertanke. Det är alldeles för lätt att luras av svensk media, som ju ofta har slagsida åt vänster.

Svensk naivitet om Ryssland – lyssna inte på experterna!

Återigen får man lära sig läxan – tänk själv. Jag har i flera år tänkt att Ryssland under Putin inte är att lita på. Under flera års tid har man förstärkt sig militärt, gjort truppförflyttningar närmare Europa och Sverige, slagit hårt mot oppositionella. I svensk politisk debatt har mycket lite hörts, och försvaret har bantats ytterligare. Någon sorts ögonöppnare var väl den ryska övningen över Gotland förra påsken.

Jag stötte på en man som jobbade inom försvaret för några år sedan och han bekräftade mina misstankar, själv var han mycket kritisk till svensk försvarspolitik – det enda parti som ville stärka försvaret var SD, sa han.

Nu börjar Sverige och Europa vakna.

Nedan några artiklar som tar upp detta ämne.

P S Hej ryska UD, kommer jag på någon lista nu?

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/fallet-ukraina-visar-vansterns-reflexer_3336336.svd

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/putin-ar-beredd-bade-till-kallt-och-hett-krig_3342992.svd

Dessutom Svd om amerikanske historikern Anne Appelbaum (9 mars), vilket jag inte hittat på nätet.