Vilse i den post-koloniala djungeln

DN kultur försöker hålla liv i en kär debatt som handlar om alla förtryckta och ”rasifierade” människor i världen, vilka man nu utvidgar till litteraturen! Halleluja! När får vi offentliga bokbål? Listor på godkänd litteratur? Kanske en stämpel i stil med ”explicit content” som fanns på cd-skivornas tid?
Tanken i artikeln kanske låter vettig – att man ska respektera människors rätt till sin egen upplevelse, men konsekvensen blir ju att en författare bara får skriva om sig själv, eller i Dostojevskijs ”dialogiska” anda, där karaktärerna står fria från författarens förtryck, typ. Fiktion handlar väl om att fantisera, skriva om andra, sätta sig in i andras tankar och liv? Eller är det bara social-realistiska reportage som är moraliskt godtagbara? (Här stöter man istället på ett äkta moraliskt dilemma – har jag rätt att föra vidare riktiga människors förtroenden till mig? Detta var dokumentärens problem enligt Kieslowski, som följaktligen började med fiktion istället!).
Återigen denna moralism från kultur-vänster håll. Politik och ideologi är överordnad den estetiska formen eller det konstnärliga innehållet.
Det är märkligt att man ständigt återkommer till Oscar Wildes påpekande, från det pryda dubbelmoraliska viktorianska Storbritannien, om att litteratur varken är moralisk eller omoralisk, den är antingen bra eller dåligt skriven.

Olof Lång

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/vem-har-ratt-att-tolka-andras-liv/