Myternas makt

”Äh, det där är bara en myt”, brukar vi avfärda saker som vi inte tror är riktigt sanna. Medan fakta är det som anses vara sant. Men det finns forskare som menar att det kan vara precis tvärtom. Fakta är det som talar till intellektet och hjärnan, myter är det som talar till våra gener. Dessutom bevarar myter ofta sin giltighet längre än fakta.

Jung kallade sådana myter för arketyper, det vill säga uråldriga mänskliga föreställningar vilka är resultatet av generationers typiska erfarenheter. Dessa urbilder är uttryck för den mänskliga fantasin och tar ofta formen av mytologiska figurer.

En expert på området är den amerikanske mytforskaren Joseph Cambell vars samtal med journalisten Bill Moyers återges i den nyligen återutgivna ”Myternas makt”. Några frågeställningar som boken tar upp är vad myterna betyder för oss upplysta människor och vad vi ska ha myterna till.

Myterna är en del av oss, av mänsklighetens historia och har format oss. Myterna är de tidiga kulturernas och den mänskliga fantasins försök att förklara världen. En myt är ett sätt att skapa mening och upprätta kontakt med det transcendenta (bortomvärldsliga). Men framförallt är den en bekräftelse av upplevelsen i att leva, menar Cambell.

Det finns olika sorters myter och myter har olika funktioner. Myter kan handla om en hel civilisation, en social grupp eller om den inre resan. Cambell pekar på fyra funktioner.

Den första funktionen är den mystiska, som handlar om insikten om livets och universums storhet; vördnaden inför undret, det transcendenta eller Gud.

Den andra funktionen gäller den kosmologiska dimensionen; hur universum är beskaffat, det som vi idag litar på att vetenskapen ger oss. Men den har inte alla svar, säger Cambell. Den kan förklara vad vi ser, till exempel eld, men inte tingens mening. En klassisk konflikt mellan vetenskap och teologi, eller existentiella funderingar.

Mytens tredje funktion är den sociologiska – att stödja och bekräfta en viss social ordning. Denna mötte vi i samband med mordet på Anna Lindh. Svenska medier kritiserades för att bara lyfta fram Lindhs positiva sidor. Detta ingår i mytbildningen och bekräftelsen av den svenska, eller socialdemokratiska, myten om Sverige som ett öppet land och en väl fungerande demokrati där vi alla är lika.

Anna Lindh var också vad Cambell kallar en mytologisk person, i och med sitt ämbete. Hon var inte bara en vanlig svensk, utan en betrodd representant för det svenska samhället. I iklädandet av ett ämbete blir man mer än personen bakom. Det är en av anledningarna till att vi reagerar så starkt, precis som vid Palmemordet.

Den fjärde funktionen som en myt har, är pedagogisk. Den ska visa oss hur man kan leva sitt liv under olika slags omständigheter.

Alla myter behandlar samma problem, menar Cambell, de ser bara olika ut beroende på omgivning och levnadsvillkor. Detta gäller myter från Cro-Magnons grottor till indianmyter och världsreligionerna. Skillnaden i levnadsvillkor avspeglas i myter från jägarkultur respektive jordbrukskultur. I jägarkulturen spelar dödandet och offerriterna en central roll, medan jordbrukskulturens myter handlar om årstidernas växlingar och det eviga kretsloppet som det syns i sädeskornet.

Men hur ser myterna ut i dagens samhälle? Vi kan förstå problemen i dagens samhälle med hjälp av myterna, eller i frånvaron av dess funktioner, menar Cambell. Ungdomars rotlöshet ser Cambell till exempel som ett utslag av avsaknaden av sociala myter och ritualer, ”initiationsriter” som för de unga in i samhället och markerar övergången mellan barn och vuxen. Framförallt gäller detta pojkarna, menar han. Flickorna har det lite lättare, då kroppen så tydligt visar att de blivit kvinnor i och med menstruationen. Men pojkarna får inte hjälp att bli män. (Robert Bly har behandlar samma ämne i ”JärnHans” där han också tar myter och folksagor till hjälp).

Så vad gör ungdomar som inte blir inlotsade i samhället? Jo, de skapar egna myter eller söker mötet med det transcendenta och livsupplevelsen i droger. Problemet med deras egna myter är att de inte är socialt förankrade, snarare står de i opposition mot samhället Ungdomarna kan också falla för de kommersiella myterna som beredvillligt står till tjänst. Den ständigt växande konsumtionen av populärkultur och underhållning är talande exempel.

Andra områden där riterna blivit tomma former är äktenskapet och mässan. Detta gäller också konsten. De som en gång skapade myterna och utförde riterna, motsvaras idag av konstnärerna. Men konstnärerna står oförstående inför sin egen betydelse, funktion och ansvar, enligt Cambell.

Ett problem av annat slag är sammanbrottet för den regionala och nationella myten, den egna gruppens myt, i en alltmer globaliserad värld. ”Myternas makt” skrevs 1988, alltså före Berlinmurens fall, Balkankrigen och fundamentalismens framväxt, vilka ibland tolkats som en följd av  konflikten grupp/globalisering. Cambell menar att vi är i stort behov av en global myt som kan förlika oss med förlusten av den ”egna” gruppen. Denna myt måste tala om ”Gaiaprincipen”, Moder Jord. Framtidens myt måste handla om planeten som en enda organism där människan utgör en del, och inte som dess krona som i de monoteistiska religionerna (judendom, kristendom och islam). Den får inte heller handla om olika folk eller om staden som myt. Hans förhoppning går också till förnuftets princip. Men, säger Cambell, det är omöjligt att förutsäga hur framtidens myt ser ut, lika lite som det är möjligt att förutsäga sina drömmar.

Som svar på vad som händer när vi tappar kontakten med Gaiaprincipen citerar Cambell  indianhövdingen Seattles brev till USA:s regering 1852:

”Er framtid är oss en gåta. Vad kommer att hända när alla bufflar dödats? När vildhästarna blivit tama? Vad händer när skogens undangömda vrå fylls med människors lukt och de rika bergen befläckats av de talande trådarna? Var är då skogarna? Borta! Var är då örnarna? Borta! Vad innebär det att säga farväl till den snabba hästen och jakten? Då slutar livet och överlevandet tar sin början.”

Olof Lång

Litteratur:

Joseph Cambell och Bill Moyers: Myternas makt (Svenska förlaget, 2003)

Robert Bly: Järn Hans (ICA bokförlag)

Carl Jung: Litteratur, myter och symboler (Natur och Kultur, 2003);

Människan och hennes symboler (Forum)

publicerad i Sundsvalls Tidning 2001